Sverige är inte ensamt om att brottas med hur hyror ska sättas. De flesta europeiska länder har någon form av reglering, men utformningen skiljer sig kraftigt. Här jämför vi fyra länder som ofta åberopas i den svenska debatten, neutralt och med källor.
Tyskland: hyresbroms med tak
Tyskland har sedan 2015 en hyresbroms, Mietpreisbremse. I områden med ansträngd bostadsmarknad får en ny hyra vid inflyttning inte överstiga den lokala jämförelsehyran med mer än tio procent. Nyproduktion och genomgripande renoverade lägenheter är undantagna. Regeln har förlängts flera gånger, senast till 2029 (The Local). Modellen åberopas ofta av dem som vill kombinera friare hyror med ett tak mot de största höjningarna.
Finland: avreglerad marknad
Finland avvecklade sin hyresreglering stegvis under 1990-talet. Nya kontrakt släpptes fria kring 1992 och befintliga 1995. Sedan dess finns ingen lagstadgad gräns för begynnelsehyra eller årliga höjningar i den privata sektorn, vilket gör Finland till en av Europas mest liberala hyresmarknader (forskningsrapport, VATT). Förespråkare för avreglering pekar på ökat byggande, kritiker på stigande hyror i Helsingfors.
Nederländerna: poängsystem som byggs ut
Nederländerna har ett poängsystem, woningwaarderingsstelsel, som sätter en maxhyra utifrån lägenhetens egenskaper som yta, energiklass och utrustning. Systemet påminner om det svenska bruksvärdet. Genom lagen Wet betaalbare huur, som trädde i kraft den 1 juli 2024, utökades regleringen till ett nytt mellansegment av hyresmarknaden för nya kontrakt (Houthoff). Nederländerna går alltså i motsatt riktning mot Finland, mot mer reglering.
Danmark: skärpta regler efter uppköp
Danmark reglerar hyror genom boligreguleringsloven. Efter att internationella fastighetsbolag köpt upp bestånd och höjt hyror kraftigt efter renovering antogs 2020 en lag som bland annat inför en femårig karensperiod efter ägarbyte innan sådana höjningar får göras (The Local). Exemplet används i debatten om hur regler kan skydda hyresgäster vid ägarbyten.
Erfarenheterna pekar åt olika håll. Avreglering kan öka rörlighet och byggande men riskerar att drabba ekonomiskt utsatta hushåll, medan reglering kan ge trygghet men tenderar att skapa köer och inlåsning. De flesta länder söker i praktiken en balans mellan ytterligheterna. Det finns ingen enkel lösning som alla data pekar mot.
Hur den svenska modellen fungerar beskrivs på sidan Bruksvärdessystemet, och argumenten för och emot en förändring i Marknadshyra kontra bruksvärde.
Källor: The Local (Tyskland och Danmark); VATT-forskningsrapport (Finland); Houthoff (Nederländerna). Uppgifterna avser läget vid publiceringen och uppdateras när regelverken ändras.