Dyra nybyggen kan hjälpa även den som inte har råd med dem, genom en kort kedja av flyttar. Två nyare registerstudier, en från Helsingfors och en över hela Sverige, kommer fram till att flyttkedjorna från nya bostäder når hushåll med låga inkomster inom några få led. Den äldre svenska forskningen fann att kedjorna stannade hos de välbärgade. En hyresrätt som blir ledig längre ned i kedjan och förmedlas via kö, som hos Bostadsförmedlingen i Stockholm, går inte till den med lägst inkomst, utan till den som har längst kötid och klarar hyresvärdens krav. En bostadsrätt eller ett småhus i kedjan går till den som kan köpa.
Yimby betyder ja till nya hus i det egna kvarteret
Yimby är en förkortning av engelskans yes in my back yard, ja på min bakgård. Ordet är bildat som motsats till nimby, not in my back yard, som syftar på grannar som säger nej till nya hus i närheten. Den som kallar sig yimby vill att det byggs mer och tätare. Huvudargumentet är att fler bostäder dämpar priser och hyror, och att även dyra nybyggen så småningom frigör billigare bostäder åt andra. I Sverige är Yimby också namnet på partipolitiskt obundna nätverk, till exempel Yimby Göteborg, som vill se en tätare blandstad.
Kritiken från vänster har i USA fått ett eget namn: Phimby, public housing in my back yard. Begreppet kommer från socialistiska bostadsaktivister i Kalifornien, som vill att det offentliga i stället bygger och äger fler bostäder utanför marknaden. De menar att marknaden inte bygger för dem med lägst inkomster.
Varje inflyttning i ett nybygge lämnar en bostad efter sig
Mekanismen kallas flyttkedja. Ett hushåll flyttar in i en ny lägenhet och lämnar sin gamla. Någon annan flyttar in där och lämnar i sin tur en bostad, och så vidare. Kedjan bryts när den lediga bostaden tas av någon som flyttar in från en annan ort, eller av ett nytt hushåll, till exempel ett vuxet barn som flyttar hemifrån. Studierna skiljer sig i vilka hushåll kedjan når.
I Helsingfors nådde kedjorna låginkomsttagare inom fyra flyttar
Nationalekonomerna Cristina Bratu, Oskari Harjunen och Tuukka Saarimaa följde kedjorna från 106 nya flerbostadshus med sammanlagt 3 196 marknadsprissatta lägenheter. Husen byggdes 2010 till 2019 inom tre kilometer från Helsingfors centralstation. Husen ligger i huvudstadsregionens dyraste områden. I första ledet kom 10 procent av inflyttarna från den femtedel av Finlands hushåll som har lägst inkomster. I fjärde ledet var andelen cirka 30 procent. För varje 100 nya lägenheter i centrum blev ungefär 31 bostäder lediga i de postnummerområden som hör till den femtedel med lägst inkomster, enligt studien i Journal of Urban Economics 2023.
Kedjorna nådde låginkomstområden snabbare än i amerikanska städer. Helsingfors har mindre skillnader mellan rika och fattiga stadsdelar än amerikanska städer, och författarna tror att det förklarar en del av resultatet. Ungefär 17 procent av bostäderna i regionen är hyresreglerade sociala bostäder. Kedjorna bröts också allt oftare ju längre de gick: i sjätte ledet kom hälften av flyttarna utifrån regionen. Författarna har inga uppgifter om vad flyttarna betalar för sitt boende. De skriver att marknadsbyggande inte löser alla problem, eftersom även den billigaste bostaden i staden kan vara för dyr för somliga, och att kedjorna från nya sociala bostäder i de första leden oftare nådde låginkomstområden.
Svenska flyttkedjor når också hushåll med låga inkomster
Gabriella Kindström och Che-Yuan Liang vid Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet har följt flyttkedjorna från nya bostäder i hela Sverige. Av dem som flyttade in i nya bostäder 2014 till 2017 hörde 37 procent till den fjärdedel av befolkningen som har högst inkomster och 18 procent till den fjärdedel som har lägst. I ledet direkt efter nybygget utgjorde den fjärdedel som har lägst inkomster nästan lika stor andel av inflyttarna som av befolkningen. I tredje ledet var den mer än 25 procent av inflyttarna, enligt arbetsrapporten från 2024. Studien delar in befolkningen i fjärdedelar och Helsingforsstudien i femtedelar, så andelarna går inte att jämföra rakt av. I nybyggda hyresrätter låg inflyttarnas inkomster redan i första ledet under medianen i riket.
Kedjorna var korta. Varje inflyttning i en ny bostad gav i genomsnitt 1,26 ytterligare inflyttningar längre ned i kedjan, och i sjätte ledet var effekten nästan borta. Husen åldras också, men långsamt: det tar ungefär 30 år innan de boende i ett nytt hus har samma inkomstfördelning som befolkningen i stort, enligt registerdata från 1990 till 2017. Studien är en arbetsrapport och har inte publicerats i en vetenskaplig tidskrift. Enligt författarna ger nya bostäder flyttkedjor som också gynnar inkomstsvaga grupper.
Den äldre forskningen fann att kedjorna stannade hos de välbärgade
År 2018 gick forskare vid Malmö universitet igenom den svenska och internationella forskningen om flyttkedjor, på uppdrag av Stockholms läns landsting, Region Skåne och Göteborgsregionen. Slutsatsen var att befintlig forskning ”stödjer inte idén om att flyttkedjor skapar flyttrörelser som tillgängliggör bostäder även för socioekonomiskt svaga grupper”. I samma rapport kallas forskningen ”i stort sett utdaterad”.
Den svenska studie som översikten lyfter fram bygger på flyttningar i Stockholms stad 2000 till 2002. Där var sannolikheten mycket låg att hushåll i allmännyttans förortslägenheter kom med i kedjor som startade med nybyggen i innerstaden. En tredjedel av de nya bostäderna gav ingen kedja alls, eftersom de som flyttade in kom från andra orter.
Skillnaden mot de nyare studierna kan delvis bero på data. De äldre studierna är få och har sällan undersökt vilka hushåll som flyttade. Registerstudierna följer varje person och bostad i hela landet eller regionen. Men det går inte att avgöra med säkerhet vilken bild som gäller för Stockholm i dag, eftersom ingen av de nyare studierna gäller bara Stockholm.
En ny tvåa kostar drygt 3 000 kronor mer i månaden än en äldre
Medianhyran för en tvåa byggd 2021 eller senare var 11 293 kronor i månaden i Stor-Stockholm 2026. En tvåa i ett hus från 1961 till 1980 kostade 8 068 kronor, enligt SCB:s hyresstatistik efter byggår. Räknat per kvadratmeter och år, för lägenheter av alla storlekar, var hyran 2 651 kronor i de nyaste husen och 1 536 kronor i husen från 1960- och 1970-talen. Mönstret var detsamma året innan, då siffrorna var 2 581 och 1 456 kronor, enligt hyresdata.se:s genomgång av hyror efter byggår. Siffrorna gäller hyresrätter i hela beståndet, och hyran omfattar värme och vatten men inte hushållsel.
Presumtionshyra är enligt regeringen den vanligaste modellen vid nyproduktion av hyresbostäder. Vid nybyggnation får hyresvärden och hyresgästorganisationen komma överens om en presumtionshyra, som enligt 19 a § hyresförhandlingslagen gäller i högst 15 år från det att den första hyresgästen flyttade in. Under den tiden prövas hyran inte mot jämförbara äldre lägenheter. Reglerna för presumtionshyra ändrades den 1 januari 2026, men 15-årsgränsen står kvar. Fler hyresnivåer finns i översikten över hyror i Sverige.
Kötiden avgör vem som får en ledig hyresrätt via kön
På en marknad med fri prissättning sjunker priset på en bostad som ingen vill ha. Hyresrätter som förmedlas via kö fördelas i stället efter kötid. Bostadsförmedlingen i Stockholm matchar bostäder och sökande utifrån kötid och villkor och kontrollerar att den sökande uppfyller fastighetsägarens krav. En billigare hyresrätt som blir ledig i en flyttkedja och förmedlas via kön går till den som har stått längst i kön och klarar kraven, inte till den med lägst inkomst. Bostadsrätter och småhus i kedjan säljs i stället till den som kan betala.
År 2025 var den genomsnittliga kötiden för en vanlig hyresrätt via Bostadsförmedlingen 9,0 år, och 12,4 år i Stockholms stad. För nybyggda lägenheter räckte i genomsnitt 5,8 år, mot 9,6 år för övriga, enligt förmedlingens sammanställning av året. En nybyggd lägenhet är ofta den snabbaste vägen till ett förstahandskontrakt, för den som kan betala hyran.
Sänker flyttkedjorna hyran för den som saknar kontrakt?
De nyare studierna talar för att mer byggande av alla slag till slut gör fler bostäder lediga längre ned i kedjan. Det är en del av argumentet för enklare plan- och byggprocesser. Bostadsbristen i Sverige är störst i storstadsregionerna och universitetsstäderna, och det råder politisk oenighet om hur bostadsbristen bäst åtgärdas och om vems ansvar bostadsbristen är.
Studierna visar däremot inte att kedjorna sänker hyran för den som flyttar. Ett förslag för att få fram nya lägenheter med lägre hyror är statligt stöd till byggandet, och även Helsingforsforskarna beskriver bostadsbidrag och sociala bostäder som viktiga komplement. Ett annat förslag för att få fram fler hyresrätter är friare hyressättning, och där står marknadshyra mot bruksvärde.
Senast faktagranskad: 9 oktober 2026